Gästbloggare Aisha Susanne Lundgren, Intersektionell genuspedagog, Stureby förskolor.

Normkritiskt tänkande Majemabloggen

När och hur sätter vi upp osynliga gränser som gör att det plötsligt blir svårt för en pojke att bära rosa kläder, gör det oattraktivt att leka med någon yngre eller ”självklart” att en prinsessa är en vit, blond flicka..?

Normkritisk pedagogik vänder upp och ner på begrepp och förförståelse. Istället för att fokusera på hur de ”annorlunda” ska kunna passa in i olika sammanhang så problematiseras det normativa. Vi vill veta när och hur det sker – när skapas normgränser och stereotyper? När och hur sätter vi upp osynliga gränser som gör att det plötsligt blir svårt för en pojke att bära rosa kläder, gör det oattraktivt att leka med någon yngre eller ”självklart” att en prinsessa är en vit, blond flicka..? Att arbeta normkritiskt innebär att få syn på det normativa och agera ”normöppnande”: När vi i förskolan utmanar idéerna om hur en förskoleavdelning ska se ut och möbleras och vi t ex låter bilmattan komma upp på ett bord, tillför stockar, stenar, djur, små figurer så händer något. Barn som tidigare ”aldrig” var i ”bilhörnan” intresserar sig för leken, pojkar och flickor leker tillsammans, yngre barn kan bidra med idéer till landskapet och vågar plötsligt leka med ”de stora barnen”. När lego och duplo t ex kombineras med dockhuset kan vi också se att kreativiteten växer -  legobyggena som tidigare bara blev robotar och kraschande flygplan kan också bli till möbler i huset, friggebod, djur, trappor och nya våningar till dockinnevånarna. Normkritik leksaker Majemabloggen   Vi kan också genom att syna normerna i vårt material välja strategiskt och beställa hem pussel, böcker och leksaker som istället för stereotyper har en större mångfald; personer med olika hudfärg och klädedräkt, olika slags familjekonstellationer, olika funktionsförmågor och utseenden. Då kan plötsligt ett barn utbrista: ”Titta! Seido och Amina är med i den här boken!” Om vi bara ser en viss typ av människor (normen) i bilder och material, blir det en verklighet att det bara är en viss slags människor som kan finnas där.  Miljöer, material, bilder, berättelser, lekstrukturer, rum och kompisgrupper påverkar barnen och gör vissa val mer möjliga, andra mindre möjliga. Syftet med det normkritiska arbetet är att bredda normen, bryta upp gränser och kategorier – för att göra det mer möjligt för alla att vara de unika individer de är.   Gästbloggare Aisha Susanne Lundgren, Intersektionell genuspedagog, Stureby förskolor.