Från klassrummet till skogen! Matematik på lågstadiet.

Gästbloggare Ylva Öhman, Björknässkolan, Nacka

Skogsstig i Majemabloggen

 

Jag arbetar på lågstadiet på en skola i stockholmsförorten Nacka. På lagom promenadavstånd från skolan finns en liten skog. Den skogen har kommit att bli mina klassers andra klassrum. Det är när vi kommer ut och arbetar med hela kroppen som det blir extra tydligt om eleverna förstår vad de gör och kan sätta ord på hur de tänker kring matematiken.

I klassrummet arbetar klassen i matematikbok och självklart arbetar vi mycket praktiskt även inomhus men det är när vi kommer ut och arbetar med hela kroppen som det blir extra tydligt om eleverna förstår vad de gör och kan sätta ord på hur de tänker. När vi arbetar ute följer vi upp och fördjupar det vi arbetat med i boken inne i klassrummet. Vi arbetar utomhus en förmiddag i veckan. Vi samlas ute på skolgården, i ur och skur, redan när skolklockan ringer på morgonen. Promenaden till skogen tar cirka 10 minuter och väl på plats har vi en liten mossglänta där vi sätter oss och har morgonsamling. Vid den stunden är det så härligt att kunna peka på tecken runt oss som visar årets växlingar i naturen. Allt från vilka fåglar vi hör, vilka färger vi ser, var solen står på himlen till hur blöta våra kläder blir. Föregående läsår hade jag en etta och här kommer ett axplock av de lektioner vi hade ute.

Matematikboken har tagit upp lägesord.

Oj, den här morgonen spöregnar det. Många föräldrar frågar lite tveksamt om vi verkligen ska gå ut i detta väder. Vi pedagoger tar på våra mest positiva leenden: ”O ja, vi går till skogen även idag.” Stövlar och regnkläder krånglas på och lite senare än vanligt travar vi iväg. I skogen doftar det av blöt mossa och det smattrar på de färgsprakande asplöven. Eleverna arbetar två och två i förutbestämda par. Paren får inplastade listor med orden: på, över, under, bredvid, bakom och framför. Varje par planerar för en bana som ett annat par sedan ska få pröva. I banan ska lägesorden finnas med. Till exempel kryp under grenen, hoppa över stenen, kliv på stammen. Här får eleverna träna att läsa, göra en planering, ge instruktioner, lyssna till och följa instruktioner. Vi pedagoger har möjlighet att observera eleverna och ser vilka som använder begreppen och hur de förstår dem.

Matematikboken har tagit upp mönster och ordningstal.

Efter en slaskig start på månaden har vi äntligen fått ett tunt snötäcke. När vi samlas under lampan på gården är himlen djupblå, det börjar ljusna i öster. Många elever är vintertrötta och vi vuxna känner likadant men när vi väl börjar gå och snön knarrar under kängorna blir vi på bättre humör. Idag stannar vi på en äng i skogsbrynet. Eleverna arbetar i sina par och gör mönster i snön som den andra ska härma. Till exempel tre hopp på höger fot, ett hopp på vänster fot, tre hopp på höger, ett hopp på vänster osv. Elevernas uppfinningsrikedom är stor både i hur de skapar sitt mönster, snöklumpar, ritade märken i snön, vilka kroppsdelar de använder etc. men även hur deras mönstersekvenser ser ut. Vissa elever gör enkla mönster med korta sekvenser medan andra gör mer komplicerade långa sekvenser. Eleverna tränar på att konstruera och beskriva mönster. Vi hör intressanta diskussioner kring om färgen är viktig eller bara formen och om hur noga storleken på snöklumparna måste vara. Som avslutning ritar eleverna upp 20 rutor efter varandra i snön och vi ber dem att lägga snöklumpar i den första, den sjätte, den nittonde rutan. Vi låter de elever som vill ge instruktioner till oss andra. Väl tillbaka i skolan är det skönt att hänga in alla blöta vantar i torkskåpet och kura in sig i klassrummet. Räkna med kottar i Majemabloggen

 

Matematikboken har åter tagit upp ental och tiotal.

Solen skiner, vitsipporna blommar och eleverna får gå iväg i tunna överdragsbyxor, gympaskor och utan tjocktröjor under jackorna. Nu får vi äntligen lite belöning för alla kalla blöta morgnar. Eleverna får i uppdrag att samla kottar. De ska plocka tio tallkottar och tio grankottar per barn. Först gäller det att reda ut vilka kottar som är vilka och från vilka träd de kommer. Det är inte alltid så lätt att se skillnad på en sluten tallkotte och en liten grankotte men eleverna hjälper varandra efter bästa förmåga och till sist är alla samlade igen. Tallkottarna får representera ental och grankottarna representerar tiotal. I grupper om 10 elever lägger de kottarna i en lång rad på gångvägen. Nio tallkottar och en grankotte, nio tallkottar och en grankotte osv. Vi går längs raden och räknar. ”Oj, vad långt det är till hundra.” utbrister en pojke. Så får alla elever en liten pappersremsa, jag ber dem att skriva ett givet tal mellan 1 och 100 och lägga den vid rätt kotte. Jag får möjlighet att se att eleverna vet hur de ska skriva ett tal de får höra samt att de förstår var på tallinjen talet finns. Efter trevliga samtal om talen och hur lång kottraden skulle bli om vi lade ända till tusen kastar vi tillbaka alla kottar ut i skogen igen. Nuförtiden känner jag mig trygg med att eleverna lär och fördjupar när vi arbetar ute. Jag längtar till att få komma igång och gå ut med min klass som nu har blivit tvåor. /Ylva Öhman

Nyfiken fråga - hur arbetar du med utematte?

Majema_MG_9987