Loggskrivande som frigör tid för lärande

Att skriva reflekterande är att lära sig om sig själv

Jag har genom alla år i skolans värld förvånats över varför fler inte ser värdet av loggskrivandet där elevens lärande, oavsett ämne, synliggörs och samlas. Jag har sett hur lärare brottas med skoluppgifter för att få elever att visa sitt tänkande i olika uppsatser och skrivuppgifter… och eleverna, istället för att visa sitt tänkande, arbetar med att reproducera fakta och fokuserar på att försöka förstå och lista ut vad lärarna vill ha och se. För att citera en elevröst i senaste Pedagogiska magasinet (Lärarförbundets tidskrift för utbildning, forskning och debatt, Nr1 februari 2014) ”Om man får ett A på en uppsats är det bara en stämpel som betyder att man lyckades göra som någon annan ville”.   Jag vill påstå att loggskrivandet motverkar det ovanstående citat berättar. Reflekterande loggskrivande är lärandets kärna, det utgår från elevens egen förförståelse, sin egen kunskapsprocess och erfarenhet. I skrivandet äger eleven sin egen röst och den står fri i förhållande till alla skolans ämnen, orden som skrivs där handlar om eleven mitt i sin egen kunskapsprocess.   Jag vet att många lärare sliter för att elever ska reflektera och analysera i de ämnesuppgifter som de undervisas i och arbetar med. Detta är inte fel och det är fantastiskt när eleverna förstått detta, men min erfarenhet är att loggskrivande snabbar på processen genom att frigöra tid för lärandet i sig självt, utanför ämneskontexten, för loggskrivandet visar elevens egen upplevelse i sin egen lärprocess. Skriva för hand är en långsam handling som ger möjlighet till studiero och reflektion, det bör upplevas som fristående från målkrav genom att inte fokusera på rätt och fel.   Genom loggskrivandet har jag fått möta så många fantastiska tankar, åsikter, erfarenheter och upplevelser som givit mig en stor respekt för varje människas inneboende kraft och potential. Att få ta del av elevers loggskrivande har varit att lära känna personens kunskapande process på djupet… men det har krävt att jag visat stor respekt för individen bakom orden.   Jag har känt mig priviligierad som fått uppleva elevers uttryck i sitt växande som individer, ta intryck av deras reflektioner som många gånger har lämnat stora avtryck i mitt hjärta.   Mvh Madeleine Sahlin Rektor Fryshuset Grundskola Författare till Loggboken