Med Språkskrinet Troll i naturen

Härlig vårsol, blå himmel, varmt och skönt. Varför inte lägga svensklektionen utomhus?

Våra två gästbloggare Astrid Claeson och Eva Marklund, Brunns skola på Ingarö berättar här hur man kan arbeta med Språkskrinet Troll ute i det fria. Vi tog våra två ettor och började med att gå ut på skolgården och sätta oss i varsin ring. Tillsammans gjorde vi de fyra uppgifterna på sidan 29 i Språkskrinet Troll, muntligt och utifrån skolgårdens miljö. * Vi pratade om vad vi såg när vi tittade oss omkring. * Vi blundade och uppmärksammade vilka ljud som hördes. * Vi funderade över om vi kände något speciellt. * Vi diskuterade om vi kände några speciella dofter. Sedan gick vi upp i skogen och letade efter en bra plats att utgå ifrån. Vi satte oss i varsin ring och pratade tillsammans om de fyra uppgifterna igen. Vi funderade också över hur vi skulle kunna göra för att alla skulle få möjlighet att tänka efter utan att bli påverkade av någon kompis. Barnen föreslog att de skulle sprida ut sig och hitta varsin plats. De fick med sig papper och penna och gick iväg för att skriva ner sina egna intryck. Barnen kom tillbaka allteftersom de blev färdiga och vi samlades åter i våra ringar. Alla valde ut något som de ville berätta om. Barnen uppskattade lektionen och tyckte att det var skönt att sitta för sig själva en stund i skogen. De tog uppgiften på allvar och gjorde den omsorgsfullt. Att introducera uppgiften genom att först göra den på skolgården var väldigt lyckat. Dels fick barnen struktur på hur de skulle gå tillväga och dels gav de olika miljöernas kontraster en rikare upplevelse. Lektionen var lugn och prestigelös och eftersom barnen satt åtskilda fick var och ens tankar möjlighet att komma fram utan det "tävlingsmoment" som barnen ibland skapar i klassrummet. Som lärare var det härligt att se eleverna sitta lutade mot en trädstam helt uppslukade av sina egna tankar och iakttagelser. "Kan vi inte gå hit igen?" undrade några elever. Ja, trots att det krävs lite extra planering inför en utelektion så är det alltid värt det. / Gästbloggare Astrid Claeson och Eva Marklund, Brunns skola Ingarö