"Nycklar" att få en grupp att fungera

(Gästblogg av Åse Teiner, lärare, coachande handledare och stressterapeut, ger dig lite ledarpepp och inspiration till hur du kan få din grupp att fungera bättre). ase_teiner   Jag älskar att få ihop grupper! Det visste jag inte när jag bestämde mig för att gå lärarutbildningen för 20 år sedan. Då var det undervisningen jag tyckte lockade mig mest. Ganska snart efter att jag börjat arbeta som lärare, insåg jag att dynamiken som uppstår i en grupp är magisk. Nu är det tio år sedan jag lämnade skolan men jag har fortsatt att ägna mig åt att utbilda. De grupper jag möter nu, består av vuxna och oftast chefer. Ändå påminner det, i stort, om det arbete jag utförde i skolan (fast minus den direkta feedback som jag alltid fick från barn och ungdomar, och verkligen kan sakna, och en del tråkiga administrativa ramar). Jag har funderat mycket över grupper, vad som händer i dem och hur jag kan använda det för att vi ska kunna utvecklas vidare tillsammans. Jag väljer att se mig, som lärare/ledare, som en del av gruppen och det tror jag är en av de viktigaste aspekterna för att lyckas med att arbeta ihop en grupp. Gruppen är, helt enkelt, ett av de viktigaste verktygen för att kunna arbeta med individerna i den. Min uppfattning, är att man ibland glömmer individen och stirrar sig blind på gruppen. Grupper kommer ju ofta till för att det är ett praktiskt sätt att lära flera människor, samma sak, samtidigt. Gruppen skulle därför kunna ses som ett nödvändigt ont. Tänk om alla individer skulle få lära sig allt på individnivå, tillsammans med EN annan person… Ja, tänk… vad tråkigt det skulle vara. Då skulle det ädla verktyget, gruppen, gå totalt om intet. Jag och min kollega brukar säga att vi vill att deltagarna på våra utbildningar ska ”käka ur våra händer”. Det är egentligen bara en omskrivning för att det finns förtroende och tillit för ledaren av gruppen och att deltagarna ser mig som trovärdig, pålitlig och värd att lyssna till. Innan detta har hänt, går allt arbete jag gör ut på att stärka just förtroendet och tilliten. När sedan deltagarna i gruppen känner förtroende och tillit även för varandra, är det fritt fram att, fullkomligt, ”glufsa ur allas händer”. I de utbildningar jag håller nu, har jag oftast möjligheten att samarbeta med gruppen i några få dagar och jag måste snabbt skapa förtroende och tillit för att komma till det utbildningen syftar till. Som lärare i skolan, hade jag ju betydligt mycket mer tid på mig. Vi skulle ju samarbeta under flera år och det gjorde att jag kunde vara mycket grundligare i mitt inledande arbete med gruppen. Jag tog ofta över grupper som, av andra, ansågs stökiga och svåra att samarbeta med och det gjorde ju bara mitt arbete så mycket mer spännande och utmanande. Jag kommer ihåg en klass jag tog över när de gick i femman. Föräldrarna var missnöjda med skolan och eleverna kände noll tillit och förtroende, både gentemot skolan, vuxna och till viss del varandra. Jag funderade på vad jag skulle göra för att vi skulle få en bra start och i vilken ordning vi skulle jobba. Och så här blev det… Jag var inbjuden att presentera mig på ett föräldramöte (som visade sig vara ett krismöte med flera av mina nya kollegor… som jag aldrig träffat tidigare, rektor, biträdande rektor och alla föräldrar… som var riktigt upprörda). Jag står utanför dörren och väntar på att bli inkallad och det är först, när jag kommer in i rummet, som jag inser vilken typ av möte jag hamnat på. Ibland kan jag tänka snabbt och det gjorde jag då. KÖP FÖRÄLDRARNA! De behöver se en stadig lärare med båda fötterna på jorden. ANVÄND HUMOR! Är man bara kompetent, så får man vara hur rolig som helst. VAR ÄRLIG OCH PRESTIGELÖS! Då blir jag inte hotfull och det gillar alla. Okej, det var steg ett. Jag lyckades köpa föräldrarna, eller om det var de som köpte mig… Steg två hände av sig själv… föräldrarna gick hem och plussade mig inför sina barn och jag samlade genast några gratis tillitspoäng. Steg tre, KÖP BARNEN! Jag såg till att klassrummet var riktigt fint när de kom tillbaka efter jullovet, jag såg till att plugga in allas namn med hjälp av skolkatalogen och vår första dag tillsammans såg jag till att vara just ärlig och prestigelös. Jag var pirrig, nyfiken och fast besluten i att jag skulle gilla mina nya elever... hur jävla jobbiga de än skulle vara. Och de skulle, banne mig, verkligen märka att jag gillade dem! Sedan ägnade vi två veckor till något vi valde att kalla träningsläger, då vi ägnade oss åt att göra roliga saker tillsammans där jag fick möjligheten att bevisa att jag litade på dem och samtidigt visa vart våra gränser skulle gå. Okej, två veckors försening av det vi kanske tänker oss som vanligt skolarbete men… det ”flög vi in” under resten av vår tid tillsammans. Dessutom vet jag inte hur vi skulle ha gjort annars. Jag tror också att en viktig aspekt, var att jag verkligen visade hur viktigt jag tyckte det var att vi skulle fungera tillsammans som en grupp. Det här var min sista klass som jag hade innan jag bestämde mig för att lämna skolan och starta eget. Jag kommer aldrig att glömma hur kul vi hade, hur vi stundtals slet tillsammans och vilket enormt stöd jag hade från både gruppen, föräldrarna och min chef (som lät mig göra en massa tokiga saker, bara det syftade till att få gruppen att funka). Jag skulle vilja sammanfatta mina tankar med att plocka ut de ”nycklar” som jag använder och har använt mig av, för att få grupper att fungera. - Humor. - Förtroende och tillit. - Ärlighet och prestigelöshet. - Gemensamma överenskommelser – på vilket sätt ska vi samarbeta? Hur ska vi vara mot varandra? Var går våra gränser? Hur olika/lika kan vi vara/göra för att kunna fungera som grupp? - Tydliggöra mitt varumärke som ledare för gruppen men också som en del av den. Är jag tydlig i detta och hjälper de andra att också vara det, kommer vi att förstå varandra lättare och vi kan också hantera konflikter på ett bättre sätt. Gruppen är ett underbart verktyg där du med hjälp av deltagarna kan skapa en fantastisk plattform för lärande men… kom ihåg att det är individerna i den du vill nå. Lycka till med terminsstarten och glöm, för allt i världen, inte att ha riktigt kul!