FN:s tre pelare
![]()
FN:s arbete är indelat i tre huvudområden som kallas FN:s tre pelare. Dessa ligger till grund för organisationens arbete och är det som FN-dagen uppmärksammar.
De tre pelarna är:
- fred och säkerhet
- utveckling och fattigdomsbekämpning
- mänskliga rättigheter.
Fred och säkerhet
FN ska enligt sin stadga arbeta för att bevara internationell fred och säkerhet. Konflikter ska i första hand lösas på ett fredligt vis. Nås en förlikning kan säkerhetsrådet i samförstånd med de berörda fatta beslut om en fredsbevarande operation. Våld får endast användas som självförsvar. Nås inte en fredlig lösning kan säkerhetsrådet besluta om fredsframtvingande åtgärder. I sista hand kan man besluta om åtgärder som innefattar militärt våld. FN-stadgan finns för att lösa konflikter mellan stater, vilket försvårat ingripanden inom ett lands gränser. Därför antogs 2005 på ett FN-toppmöte principen om ”skyldighet att skydda”. Den principen innebär att det internationella samfundet ska ingripa när ett lands regering inte skyddar sin egen befolkning mot grova övergrepp. FN finns som en mötesplats för alla stater och arbetar konfliktförebyggande genom diplomati och medling. FN:s olika organ arbetar på samma sätt för att avhjälpa bakomliggande orsaker till konflikter, såsom kränkningar av mänskliga rättigheter och fattigdom. Det är inte ovanligt att konflikter blossar upp på nytt och därför har FN inrättat en fredsbyggande kommission som ska bistå länderna efter en konflikt. År 2000 antogs en resolution som lyfter fram kvinnors roll i fredsprocesser, vilket är en viktig del i det konfliktförebyggande och fredsbyggande arbetet.
Utveckling och fattigdomsbekämpning
1946 bildades det första underorganet, FN:s barnfond Unicef, som hade som första uppdrag att rädda krigsdrabbade barn i Europa. Idag arbetar Unicef, tillsammans med andra underorgan och fackorgan i FN-systemet, med långsiktigt bistånd (utvecklingssamarbete) men även humanitära insatser i samband med naturkatastrofer och konflikter. FN satsar stora resurser på utveckling och fattigdomsbekämpning. Internationella konferenser som FN anordnat har haft stor betydelse. Till exempel bildades FN:s miljöprogram Unep som resultat av FN-konferensen om miljö i Stockholm 1972. På kvinnokonferensen i Mexico City 1975 upprättades FN:s kvinnoprogram Unifem som numera heter UN Women. En av de mest kända handlingsplanerna är Agenda 21 från konferensen i Rio de Janeiro 1992. Planen handlar om miljö och utveckling och följdes upp 2012 av en ny, Rio+20, med temat hållbar utveckling. Millenniedeklarationen som antogs år 2000 av FN:s generalförsamling sammanfattar en del av de viktigaste besluten från några FN-konferenser.
FN håller varje år konferenser om miljön. Dessa har bland annat resulterat i Kyotoprotokollet 1997 och Parisavtalet 2015, där man enats om att bekämpa klimatkrisen genom utsläppsmål och begränsning av den globala uppvärmningen.
Mänskliga rättigheter
Den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter definierar vilka de grundläggande mänskliga rättigheterna är. Den antogs av FN:s generalförsamling 1948 och innebär ett moraliskt åtagande av medlemsstaterna. FN:s generalförsamling har antagit över 20 konventioner som är juridiskt bindande för de stater som godkänt dem. Nio av dessa är så kallade kärnkonventioner, som till exempel Barnkonventionen. För varje kärnkonvention finns det en kommitté som granskar hur staterna sköter sig. Varje konventionsstat måste regelbundet lämna skriftliga rapporter till berörd kommitté, varpå kommittén kommer med eventuella påpekanden om brister som behöver åtgärdas. Situationen för mänskliga rättigheter granskas även regelbundet av FN:s råd för mänskliga rättigheter, som kan ta upp brådskande situationer där mänskliga rättigheter kränks. I länder där rådet anser att det behövs finns det speciella rapportörer för vissa brott mot mänskliga rättigheter, som tortyr eller våld mot kvinnor.
